Hopparknä och schlatter ger båda belastningsrelaterad knäsmärta kring knäskålen och knäskålssenan. Besvären uppstår dock på olika ställen och förekommer ofta i olika åldrar. Hopparknä är ett senbesvär som främst ses hos aktiva ungdomar och vuxna. Schlatter hänger i stället ihop med överbelastning i närheten av en tillväxtzon och förekommer framför allt hos barn och tonåringar.
Det går inte alltid att avgöra orsaken enbart utifrån var det gör ont. Smärtans placering, personens ålder, träningsmängd och hur besvären började ger däremot viktiga ledtrådar.
Hopparknä sitter nära knäskålen
Hopparknä kallas även patellartendinopati och innebär att patellarsenan har blivit känslig för belastning. Senan löper från knäskålen till den övre delen av skenbenet. Smärtan känns oftast direkt nedanför knäskålen, men kan ibland sitta längs hela senan eller vissa delar av senan.
Besvären är vanliga inom idrotter med många hopp, snabba riktningsförändringar och explosiva rörelser. Basket, volleyboll, fotboll och löpning är typiska exempel. Även fysiskt tungt arbete med upprepade lyft eller många rörelser på huk kan belasta senan.
I början märks smärtan ofta under uppvärmningen eller efter aktiviteten. När besvären har pågått längre kan även trappgång, knäböj och uppresning från en stol göra ont. Senan kan kännas öm vid tryck. Hopparknä utvecklas vanligtvis gradvis snarare än efter ett enskilt skadetillfälle.
Schlatter hänger ihop med tillväxt
Schlatter, även kallat Osgood Schlatters sjukdom eller schlatterknä, förekommer hos barn och ungdomar vars skelett fortfarande växer. Besväret sitter vid skenbenets övre del, där knäskålssenan (patellarsenan) fäster. Området ligger några centimeter nedanför knäskålen. Liknande problematik finns även vid patellarsenans fäste mot knäskålen, tillståndet kallas då för Sinding-Larsens sjukdom.
Vid schlatter blir senfästet irriterat när lårmuskeln och patellarsenan upprepade gånger drar i tillväxtområdet. Det är särskilt vanligt under perioder när kroppen växer snabbt och träningen samtidigt innehåller mycket löpning, hopp eller sparkar.
Smärtan sitter ofta över en tydlig knöl på skenbenet. Knölen kan vara öm och ibland svullen, att stå på knä, springa, hoppa eller gå i trappor kan förvärra besvären. Hos vissa uppstår problemen i båda knäna. Knölen kan finnas kvar även när smärtan har gått över och tillväxten är avslutad.
Ålder och smärtpunkt ger ledtrådar
Den tydligaste skillnaden är att Schlatter och Sinding-Larsens sjukdom nästan alltid hör samman med en pågående tillväxtperiod. Hopparknä kan däremot förekomma hos både äldre ungdomar och vuxna och beror inte på att skelettet växer.
Varken hopparknä eller schlatter brukar orsaka låsningar i knäleden. Kraftig svullnad i hela knät, instabilitet eller en plötslig smäll talar därför för att andra strukturer kan vara påverkade och bör bedömas.
Belastning och återgång till aktivitet
Vid båda besvären behöver belastningen vanligtvis justeras till en nivå som inte tydligt ökar smärtan. Total vila är sällan den enda lösningen. Vid hopparknä ligger fokus ofta på stegvis styrketräning för lårmusklerna och patellarsenan. Återgång till hopp, löpning och tyngre knäövningar sker gradvis utifrån symtomen.
Vid schlatter kan träningsmängden behöva minskas under smärtsamma perioder. Barnet kan ofta fortsätta vara aktivt om smärtan är hanterbar och återgår till sin vanliga nivå efteråt. Rörlighet och styrka kring höft, lår och vad kan ingå i rehabiliteringen.
Knäband eller knäskydd
Ett knäband läggs över patellarsenan nedanför knäskålen och ger ett riktat tryck mot senan under aktivitet. Flera modeller har en pelott som kan flyttas dit det ömmar mest, för en individuellt anpassad avlastning.
Ett knäskydd med öppen knäskål omsluter i stället hela leden och ger kompression över ett större område. Vilken typ som passar beror på var ömheten sitter och hur mycket du belastar knät. Till barn som fortsätter idrotta under en schlatterperiod används oftast ett band snarare än ett större skydd, eftersom det är smidigare under byxan och lättare att ta av mellan passen.
